Hur ska man egentligen beskriva Skyfall? Går nog inte så bra med den saken. Detta är är en pang–rulle.

När man skulle se Quantum Of Solace 2008 då hade man höga förväntningar att den skulle vara lika bra som sin föregångare i Casino Royale, men tyvärr blev man lite besviken på den filmen (QOS). Fast till den föreställningen med Skyfall hade man andra känslor i kroppen, även om man får medge att ens intresse hade dalat där ett tag, men den här gången kunde man komma ut från biografen med ett litet leende på läpparna.

Något som var nytt den här gången var att man hade gjort om den klassiska MGM–logotypen med det rytande lejonet och förbättrat den lite.

Vi i publiken får se James Bond komma gående i en mörk korridor med draget vapen och kamerorna att det ska vara att luften och atmosfären ska vara kväljande och lite dunkel.  James Bond ska se om hårddisken med alla namnen på MI6–agenterna finns hos Ronson men tyvärr är den borta. Samtidigt ligger kollegan Ronson i stolen och är skjuten och Bond försöker stoppa blödningen men M ger rådet att inte hjälpa honom. Men James vill till varje pris att han ska klara sig, samtidigt hör Bond Tanner säga att ambulansen är där om 20 minuter ungefär.

Då är det redan för sent enligt en mycket upprymd 007 som leta reda på den som gjorde detta. Det är nu som en vild biljakt tar vid genom en marknad som hålls i Turkiet. Vid sin (Bonds) sida har han den mycket talangfulle agenten Eve, som har en liten huvudroll i detta senare. Vad är det med Bond och biljakter egentligen? Det visar sig alltid vara en fin kombination väldigt många gånger faktiskt, så även nu. Men jakten slutar senare vid en marknad men istället kanske för att springa till fots, fortsätter den vilda jakten på motocross ovanför hustaken i Istanbul.

Eftersom det är Patrice (Ola Rapace) som har minneskortet till den förlorade hårddisken med alla namnen på agenterna.